Carl-Axel Gemzell: Om politikens förvetenskapligande och vetenskapens politisering. Kring välfärdsstatens uppkomst i England. Del II. Ställföreträdarna. (Samtidshistoriske studier nr. 4). Institut for samtidshistorie, København, 1993. (373 sidor). [Tryk: B. Stougaard Jensen A/S. ISBN: 87-89395-03-4/ISSN 0904-8375]
Innehåll:
1. Mellan vetenskap och allmänheten
1.1. Vetenskapliga producenter och reproduktörer.
1.2. Reproduktörerna och vetenskapens använding.
1.3. Makt, konflikt, innovation och sociala fält.
1.4. Frågaställningar
1.5. Disposition
2. Uppror
2.1. Ställföreträdarnas revolt.
2.2. Politisk-ideologisk revolt.
2.3. Revolt mot rasbiologin.
2.4. Professionell oro och uppbrottsstämning.
2.5. Naturvetenskapens kris.
2.6. Konflikter och allianser på maktens fält.
3. Ideologerna
3.1. Heretiska och ortodoxa ideologier.
3.2. Ortodoxa ideologiska profiler: Baconism, liberalism och socialdarwinism.
3.3. Wells.
3.4. Bernal.
3.5. Mandat.
3.6. Motangrepp.
4. Vetenskapens parlament
4.1. British Association och Royal Society.
4.2. Konstituering.
4.3. Från värdefrågor till metodfrågor.
4.4. Förhållandet till staten.
4.5. Grosstaat - Grossindustrie - Grosswissenschaft.
4.6. Den nationella nyttan.
4.7. Tillbakagång och försvagning.
5. Vetenskapsjournalistikens »Times.« I: Borgerlig offentlighetsmodell och professionalism
5.1. Nature och den borgerliga offentlighetsmodellen.
5.2. Konstituering.
5.3. Vetenskapsjournalistisk professionalisering.
5.4. Mandat och symboliskt kapital.
5.5. Kamp för erkännande av moderniseringsprojektet från British Association. Första försöket.
5.6. Andra försöket.
5.7. Tredje försöket.
5.8. Gregory ordförande i British Association.
5.9. Nature och de nya vetenskapsjournalisterna.
6. Vetenskapsjournalistikens »Times.« II: Kris och heretisk diskurs
6.1. Icke-Baconism, icke-liberalism och icke-rasbiologi. Upplösning av ortodoxa ideologiska profiler.
6.2. Naturvetarnas professionella intressen och krav på förandring av förvaltningen.
6.3. Vetenskaplig kunskap, metod och karisma som symboliskt kapital.
6.4. Moderniseringsprojekt för industrin.
6.5. Projekt för samhällsplanering.
6.6. Sociala reformprojekt.
7. De nya vetenskapsjournalisterna
7.1. Offentlighetens omvandling och pressen.
7.2. Week-End Review och striderna på maktens fält.
7.3. Mandat.
7.4. Nicholsons totalplan.
7.5. Modernisering av industrin.
7.6. Politisk och administrativ modernisering.
7.7. Sociala reformförslag.
7.8. Demonstrering av och försök till utvidgning av mandatet.
7.9. Krisstabilisering och tillbakaträngande av heretikerna.
7.10. Det andra världskriget och den nya krisen på maktens fält.
7.11. Picture Post och den förnyade totalplanen.
7.12. Yttre consensuspolitik och skapandet av en massbas.
7.13. Pressens fält och erkännande av den heretiska diskursen.
8. Policygruppen
8.1. P.E.P. och den nya vetenskapsjournalistiken.
8.2. Utvidgning av mandatet: P.E.P. som talesman för de professionella.
8.3. Vetenskaplig kunskap och arbetsmetod som legitimeringsgrundval och symboliskt kapital.
8.4. Inre och yttre consensuspolitik.
8.5. Industrins modernisering och sociala reformer.
8.6. Krig och nya förutsättningar.
8.7. Efterkrigsplanering och yttre consensuspolitik.
8.8. Planering för sociala reformer.
9. Ställföreträdarna. En konklusion.
Bibliografi till del II.
